Igår var det D-day!!! Vi fick kliva upp tidigt för Rasmus skulle iväg på
   champagne-frukost redan 7.30....Han fick bara en pytteliten flaska
   med sej....Matte tyckte att det räckte.....









             
                    Vart tog han vägen den lille, gullige killen.....







             
                         ....jo, han växte och blev stooooor......








      Här är han med Yrsas lillmatte Ulrika på champagne-frukost....
   (de här två har varit kompisar i hela sitt liv....precis som jag o Yrsa)








                   Många väntar otåligt utanför "utspringet"....







             
                                       Så kom han äntligen....







             
                                     ...många kramar blev det.....








                        Upp på vagnen för cortege genom stan.....










                                       ...dom ser nöjda ut....








                                              ....nu drar dom....









   Medan husse o matte var iväg så ställde jag iordning inför hem-
   komsten......









             
                                        Visst var jag duktig....?









   Vädret var varmt o fint, allt eftersom dagen gick desto mer sol!










                                         Jag fick krama Elsa......







             
                                    Sen försökte jag äta upp henne.....







              
                    Elsa snodde en sån där "om-halsen-grej" av Rasmus...







             
                 Min bäste fotbolls-kompis Linus spelade med oss...







             
                                 ...sen somnade vi under bordet....









   Det blev en låååång dag med mycket skratt och trevligt umgänge....
   Jodå, det blev smörgåstårta också.....GOTT!!!
   När alla gästerna åkt och Rasmus dragit vidare på SISTA festen med
   klassen, satt vi kvar där ute och njöt av tystnaden....
   Plötsligt dök det upp en hund från ingenstans....han ville leka med
   mej! Matte o husse ville ju förståss veta vem han var, men han sa
   inget....tyst som en mussla! Vi fick ringa polisen och han var anmäld
   som bortsprungen....matte ringde upp ägarna och efter ett tag kom
   hussen hit och hämtade honom....han grät av glädje (hussen alltså)!
   Hunden hade de bara haft i 2 veckor och var ju förståss oroliga att
   han skulle bli på körd! De ville betala för besväret men matte sa ju
   nej förståss....Dom var påstridiga med att betala och det hela slut-
   ade med att JAG fick 100 spänn....Nu du, Sigge, nu blir det grisöron-
   affären!!!!
   Efter allt detta var vi alldeles för trötta för att blogga...Vi somnade
   alla i varitt hörn av soffan, där låg vi i TRE timmar!!!



    



                                    SOLONG, vi hörs sen!!!!